Vad kunde hända om en sjöman gick i land i Cadiz med en dosa Rapésnus i fickan? Vad åt besättningen ombord på ostindiefararen Götheborg? Och hur gick det till när man avseglade med kursen ställd mot Kina?
Dessa och andra frågor får svar i en ny serie om den ostindiska handeln på Vårt Göteborgs nätupplaga, www.vartgoteborg.se
Redaktionen har tagit hjälp av Stadsmuseet, Sjöfartsmuseet och Röhsska museet som har mängder av föremål från 1700-talets Göteborg i sina arkiv och magasin. Allt ifrån samtida dokument och kartor till kritpipor, mynt, skedar, telådor, porslin och pärlemor.
En lång rad utvalda föremål kommer under året att berätta i text och bild om en historisk period som än idag gör avtryck i Göteborg. Härifrån utgick fartygen och här lagrades den dyrbara lasten. De främsta handelsvarorna var kryddor och siden, och senare också te och porslin. I Ostindiska huset på Norra Hamngatan auktionerades varorna ut.
Svenska Ostindiska Kompaniet verkade mellan 1731 och 1813 och hade en ganska blygsam import från Kina med ett undantag. Inget annat kompani importerade så mycket porslin, uppskattningsvis 50 miljoner pjäser varav det mesta såldes vidare till övriga Europa.
Carin Smederöd