Ombytta roller i skolanNamn: Kerstin Olsson Yrke: Rektor Arbetsplats: Flatåsskolan– Auktoriteter har aldrig varit min grej, säger rektorn som revolterade redan i högstadiet. Nu har Kerstin Olsson fattat poängen med skolan – och sätter sig själv i skolbänken en dag i månaden.Våren 1968 pyrde det av missnöje på universiteten runt om i Europa. Det uppror som bubblat upp i Warszawa nådde sin kulmen i Paris när studenter och arbetare under vilda kravaller protesterade mot regeringen. Den 24 maj ockuperade oppositionella studenter kårhuset i Stockholm och i Simrishamn hade en nybliven högstadietjej vid namn Kerstin Olsson klara auktoritetsproblem.– Jag gick till skolan och gjorde skrivningarna mest för att visa att jag klarade mig utan deras undervisning. För mig fungerade det alldeles utmärkt, säger Kerstin Olsson 38 år senare. Flatåsskolans rektor är i mångt och väldigt lik den skånska tonårstjejen:– Jag är fortfarande obstinat – fråga bara min chef, säger hon och skrattar.Några månader efter studentupproren invigdes Flatåsskolan i Högsbo. Byggd för att erbjuda den växande stadsdelen i västra Göteborg utbildningsplatser och framtidstro.– Man byggde så här på den tiden, säger Kerstin Olsson och sveper menande med blicken över den platta och vidsträckta skapelsen som den här hösten känns ovanligt ödslig. Anledningen är det minskande elevunderlaget. Förra läsårets 430 elever hade till höststarten blivit 383 och den renovering som var planerad har skjutits på framtiden.Själv återfann den unga Kerstin Olsson tron på skolans möjligheter under ett halvår på lanthushållsskola i Tollarp norr om barndomens Simrishamn.– Vi var 47 tjejer som dom trodde dom låste in om kvällarna, säger hon och fnittrar till igen.Det vore fel att säga att karriären varit spikrak sedan dess – men som en röd tråd mellan utbildningar och uppdrag i Norrköping, Göteborg och Halland löper viljan att sätta in saker och ting i sammanhang. Att se helheter. Den strävan genomsyrar arbetet på Flatåsskolan också. – En dag i månaden är jag elev. Då följer jag en klass och funderar över vad de är med om i skolan. Vad händer när en lektion drar över fem minuter? Vad får det för konsekvenser när en påbörjad uppgift avbryts av ny information, nya stenciler?Kerstin och hennes rektorskollega, Elisabeth Cadiér, samlar personalen till pedagogiskt kafé en gång i månaden. Där presenterar de ”dilemmafrågor”. Tillsammans funderar man i grupper över hur skolarbetet kan göras annorlunda. Bli bättre. Smidigare. En väg dit är att vända blickarna ut från skolan. – Om vi ska utbilda morgondagens medborgare måste vi bli bättre på att knyta kontakter med arbetslivet. Jag skulle vilja se mycket mer av sådant samarbete. Kanske ett företag kunde vara knutet till en klass, funderar hon.Idéerna saknas inte. Rektorsjobbet har visat sig vara så roligt att Kerstin Olsson själv är överraskad. – Skolan beskrivs som eländes elände, men det är inte så jag upplever det. Utvecklingsbiten är roligast, och gladast blir jag när jag ser att det fixar sig för någon av våra strulelever.Och så blir hon lite glad när GAIS vinner också. Kerstin Olsson är första kvinnan i klubbens styrelse. Någonsin. LARS HJERTBERGHär presenterar vi i varje nummer en av Göteborgs Stads många anställdaSenaste nytt hittar du på www.vartgoteborg.se