En trygg uppväxt är ingen självklarhet för alla barn. I Göteborg finns fler än tusen barn som behöver komma hemifrån en kortare eller längre tid för att få lugn och ro, men tillgången på familjehem täcker långt ifrån behoven.

    Förr kallades de fosterhem, idag talar man hellre om familjehem. Det speglar bättre den uppgift de har och det skriande behov de fyller: en trygg och stabil familj för utsatta barn att landa i.
    – Bristen på familjehem har alltid varit stor, men har blivit allt större med åren. Förr hade vi en liten ”bank” med familjer att kontakta när behoven uppstod, det har vi inte nu, säger Carina Fritz, familjehemssekreterare i Kortedala, med lång erfarenhet av att söka lösningar för barn i trassliga familjer.
    Barnen kan vara alltifrån nyfödda, även om det är väldigt ovanligt, till över 18 år, men de flesta är i tidiga tonåren.
    Tummar aldrig på kraven
    Letandet efter ett alternativt hem börjar alltid i barnens närhet; mor- och farföräldrar, syskon, tränare, förskolepersonal, lärare eller andra människor som barnet känner förtroende för. Misslyckas det väntar annonsering i alltifrån lokaltidningar till rikspress och familjehemssekreterarnas ständiga uppvaktande av kontakters kontakter…
    – I en akut situation bara måste vi hitta en lösning, att stanna kvar en extra dag i den egna, kaotiska familjesituationen är inte ett alternativ. Men hur stor bristen på familjehem än är tummar vi aldrig på kraven eller utredningarna kring familjernas lämplighet att ta emot ett barn. Det måste bli bra, det sista de här barnen behöver är fler misslyckade relationer, säger Susanne Lind, familjehemssekreterare i Bergsjön.
    Därför är det inte ovanligt att man tvingas placera barn från Göteborg i hem i alltifrån Norrland till Skåne, eller som sista utväg institutionella barnhem.
    – Somliga barn både behöver och vill komma långt bort, men i regel är det bäst att vara så nära det naturliga nätverket som möjligt, för att kunna reparera den trasiga relationen med den biologiska familjen, säger Susanne Lind.
    För familjehemmet är det naturligtvis en utmaning att knyta an till och älska det barn man tar hand om som sitt eget, samtidigt som ambitionen är att barnet ska flytta hem igen. Att kontakten mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna ska fungera är en viktig aspekt när man utser vilket familjehem ett barn ska placeras i.
    – Familjer som anmäler intresse att hjälpa och ta hand om ett barn är ofta väldigt fokuserade just på barnet, men man måste vara införstådd med att det innebär kontakt med hela barnets nätverk, med släktingar och kompisar, säger Carina Fritz.
    Det är också den kontakten många oroar sig för. I onödan, enligt Karin Särka, familjehemssekreterare i Lärjedalen.
    – Man tror att barnens föräldrar är kriminella narkomaner som kommer att banka på dörren mitt i natten för att ta tillbaka sina barn. Så är det aldrig, säger Karin Särka.
    Pengar inte drivkraften
    De som är beredda att ställa upp som familjehem är ofta helt vanliga familjer som gillar att ha barn i huset och där de vuxna ser sig själva som bra föräldrar. ”Familjeorienterade familjer med stort hjärta”, som Susanne Lind kallar dem.
    – Det utgår ju ekonomisk ersättning till familjehemmen, men pengar kan aldrig vara drivkraften till att ta emot ett barn. Det håller inte, insatsen är för tuff, det måste finnas ideella bevekelsegrunder i botten för att man ska orka, säger Karin Särka.
    Anders Egle