Krisberedskap av olika slag har på ett högst påtagligt sätt blivit aktuell under senare tid, såväl i Göteborg som på andra håll. Och detta på ett vis som tidigare varit betydligt mer ovanligt här, där det brukat gå relativt lång tid mellan det att extrema vädersituationer inträffat.

    Det har gällt sådant som stormen Gudrun, höstens myckna regnande och nu senast stormen Per. Men också de mer långsiktiga klimatförändringarna har gett anledning till eftertanke – inte minst då riskerna för högre vattennivå i havet.
    Är klimatförändringarna normala variationer i vädret – eller en permanent förändring, främst orsakad av ökade koldioxidutsläpp? Forskare tycks vara oense om detta. Några har påpekat att vi haft både istid och avsevärt varmare klimat i Norden, detta utan att människornas vanor på den tiden kunnat orsaka det, och att man därför inte ska bekymra sig så mycket om det. Naturen är ibland nyckfull.
    Men det vore riskabelt enkelt att nöja sig med en sådan förklaring, och strunta i problemet. Vi släpper nu ut avsevärt mer koldioxid i luften än förr i världen, och flygbilder visar tydligt hur såväl glaciärer som polarisar smälter. Det är högst rimligt att anta att det finns ett samband.
    Visst kan vi som enskilda individer göra mycket för att minska utsläppen, och vi kan också söka styra samhällsutvecklingen i en mer hållbar riktning. Det vore högst oansvarigt att inte göra det. Såväl här i landet som på andra håll.
    Men åter till det här med krisberedskap. Jag hade för något år sedan tillfälle att följa en övning i Göteborg, där olika myndigheter simulerade en situation med långvarigt elavbrott i staden, vilket var mycket intressant.
    En slutsats av det var att utslagen elförsörjning snabbt påverkar på ett dramatiskt sätt, och kanske på fler vis än man tänkt sig. Vattenförsörjning och uppvärmning av bostäder är två sådana faktorer. Avsaknad av vatten ställer kvickt till problem, såväl för hälsa som för hygien. Och uppvärmning blir mycket problematisk, om detta händer vintertid.
    Men det finns också andra risker. Som klorgasolyckan strax norr om Kungsbacka härom året. Hade vagnarna varit skröpligare och inte hållit tätt vid urspårningen, hade den nordliga vind som rådde den dagen fört in den giftiga gasen över Kungsbackas centrala delar, med ett stort antal dödsoffer som följd.
    Ett modernt samhälle är sårbart på väldigt många vis. Det finns goda skäl att fundera kring detta, såväl vad vi kan göra som enskilda individer, som hur samhället i stort på bästa vis skall organisera sina skydds- och räddningsinsatser på ett effektivt vis.

    Jörgen Linder Kommunfullmäktiges ordförande