Att göra teater som speglar tiden känns angeläget. Publiken upplever att det händer något som de själva varit med om. Flera föreställningar vid Göteborg Stadsteater handlar just om det som finns där ute, det som står oss nära och är både hotfullt och hoppfullt. I vissa fall speglar de en tid som är ur led, eller i all fall är annorlunda än tidigare.

Göteborg igår är en annan stad idag. Mycket har förändrats på vägen från arbetarstad till modern industri- och IT-stad. Göteborgarna har påverkats i hög grad.

– Jobben som förr i tiden varade livet ut finns knappast längre. Att luta sig mot en yrkestitel funkar inte heller längre. Personligheten hos varje individ betyder alltmer. Att acceptera sig själv, precis som man är, leder ibland till identitetskriser, säger Jasenko Selimovic, konstnärlig ledare vid stadsteatern i Göteborg.

– Därmed inte sagt att kraven är större men annorlunda, tillägger han.

Speglar förändringar

– Flera av våra uppsättningar speglar just förändringar i samhället – arbetslöshet, uppgivenhet men också mod och vilja att förändra. ”Allt eller inget” är ett exempel, säger Jasenko.

Pjäsen handlar om ett gäng vanliga killar, industriarbetare som mister jobbet men beslutar sig för att ta saken i egna händer. På kuppen blir de manliga strippor som på en omtumlande väg erövrar både sin kropp och sin självkänsla.

Brustna drömmar, mod och att ta tag i sitt eget liv är angelägna teman som genomsyrar flera av teaterns uppsättningar. ”Bron” som spelas på Studion är ett exempel.

GirlPower som just haft premiär på Backarteatern och fått fin kritik är ett annat exempel. Pjäsen handlar om förälskelser och frånvarande pappor, slitna, underbetalda mammor med gapiga, kalviga, underbara tonårdöttrar som lever sitt ”stilla liv”.

Prickade rätt

Jasenko Selimovic kom till en teater i kris, upprättade ett förtroende och lyckades pricka rätt då det gäller vad som funkar publikt, en bravur i sig. Att spegla den tid vi lever i utmärker hans sätt att arbeta. Ett annat särdrag som förknippas med Jasenko Selimovic är att förflytta klassiska dramer till nutid

– Hamlet, Kritcirkeln och Romeo och Julia, stycken som skildrar en tidlös problematik att fundera över. Oavsett vem man är, vad man gör och vad man befinner sig i världen. På frågan om satsning på publikdragare kan hindra teaterns utveckling, svarar han bestämt nej.

– Att publiken kommer kan ju aldrig vara fel. Men, betonar han, det måste även finnas utrymme för den smala teatern. Då kan även den breda utvecklas och tvärtom.

Vill uttrycka olikheter

– Det är också viktigt att ha chans att variera uppsättningar och uttrycksformer, helt enklet uttrycka de olikheter som samhället visar upp. Som exempel tar han upp det breda utbudet av TV-kanaler, mängder av olika sorters mat, traditionella klädesplagg som för några år sedan i stort sett ut på ett enda sätt och som idag har många olika utföranden.

– Just att tolka det mångdifferentiella tycker jag också att vi har lyckats med, både här vid Stadsteatern och på Backateatern.

Den unga publiken

I arbetet med att spegla samhället gäller det också att locka de unga och de som ännu inte hittat till teatern. Få dem att känna att teatern kan vara ett instrument som påverkar på det andliga planet, hjälper dem att reflektera över sig själva och sin omvärld.

– När vi spelade ”Dom”, om branden vid Backaplan, fanns det många unga i publiken. Att vi kunde förmedla något som var angeläget för dem kändes bra.

Alla invånare kom

– Samma känsla var det när vi satte upp ”Kode” och så gott som alla invånarna i samhället satt i salongen. På frågan om vilken föreställning han gjort som är den bästa säger han: den sista. Fokus och energi på det man gör här och nu brukar leda till framgång.

– Konstnärligt är vi starka, säger Jasenko och går ut i vårsolen.