Stadsarkitekten ser stora möjligheter. Medan Volvos första självkörande bilar provrullar på Göteborgs gator, blickar stadsarkitekt Björn Siesjö in i framtiden och ser vilka vinster som tekniken skulle kunna ge för staden. Inte nödvändigtvis samma vinster som bilindustrin ser.
– Självkörande bilar handlar inte om att en ensam man i 50-årsåldern ska sitta i sin merca och inte hålla i ratten”, slår Björn Siesjö fast.
– Det handlar om något mycket mer omvälvande. Det handlar om att sudda ut gränserna mellan privatbilism och kollektivtrafik, fortsätter han.
”Det är alltid ont om plats i staden”
För en del är det trafiksäkerheten som är den stora saken med de själv körande bilarna: Ingen mänsklig faktor, total precision i körningen. Andra fokuserar mest på miljöaspekten – effektivt, energisnålt körande som minskar utsläppen.
Björn Siesjö ser framför allt den markyta som kan frigöras i en framtid där de självkörande bilarna blivit vanliga. Han målar upp det här scenariot:
Tänk dig Dag Hammarsköldsleden. Och så tänk att bilvägen bara har två supersmala filer, en för varje riktning. Fast det flyter fortfarande fram lika mycket trafik, kanske mer. Det är bara det att bilarna är självkörande och kör kofångare mot kofångare, i 30–40 kilometer i timmen. Ytan runt omkring består av breda trottoarer, cykelbanor, träd, hållplatser för kollektivtrafiken och cykelparkeringar.
– Det är alltid ont om plats i staden. Och idag har vi väldigt mycket yta som är till för biltrafik. Om vi ska kunna förtäta staden behöver vi ännu mer plats för det offentliga rummet, parker, fotgängare, cyklister, kollektivtrafiken. Tack vare de självkörande bilarnas precision kan gatorna vara väldigt smala. Det man tappar i hastighet vinner man i flyt. Om du kan rulla på i 30 har du passerat genom staden på tio minuter. Och plötsligt har vi plats att bygga riktig stad där vi idag har motorled.
Tänk dig en framtid där människor skrattar när de ser bilder från vår tid av stråken kring Vallgraven, av Kungstorget och Grönsakstorget: Va! Använde man de platserna till parkering? Men varför?
”En självkörande bil mer pålitlig som medtrafikant”
– Idag går väldigt mycket plats åt till parkering, och det hindrar stadslivet. Det kan vi få bort om vi jobbar med självkörande, dedikerade parkeringshus. I parkeringshus byggda bara för självkörande bilar kan man få in mer än 50 procent mer bilar. När bilarna kör in själva behövs inget extra utrymme för mänskligt manövrerande, och inte takhöjd för människor att gå. 
Tänk dig ett torg med folk som går kors och tvärs med barnvagnar, småbarn som leker. Så kommer det en förarlös bil som nosar sig fram. Som stannar när en boll rullar fram. Och ingen vänder sig ens om. Man är så van vid att bilar inte är något hot längre. Kanske är konventionella bilar inte längre tillåtna i innerstaden …
– Eftersom en självkörande bil är mer pålitlig som medtrafikant än en bil körd av en människa, kan man arbeta med blandade trafikmiljöer där man blandar bilar med fotgängare och cyklister. De självkörande bilarna utgör inget hot, för de anpassar automatiskt sin hastighet och kör på fotgängarnas villkor. En självkörande bil skulle kunna röra sig på gågator, torg, var som helst.
Tänk dig att du sitter hemma i Sävedalen och äter frukost. Innan du borstar tänderna klickar du på din app och beställer fram en självkörande bil. När den hämtar dig vid dörren sitter det redan tre fyra personer i. Bilen tar dig sedan till city eller till närmaste större kollektivtrafikknut. Någon egen bil känner du inte behov av att ha.
Ser också risker med försöket
– Med lite fantasi kan man se andra möjligheter än en gubbe som sitter bakom ratten och läser en tidning. Ett område där vi ser de riktiga fördelarna med självkörande bilar, är i en finmaskig kollektivtrafik. Förarlösa minibussar som kan köra ute i de glesare delarna av staden och klara en kollektivtrafik som vi idag inte klarar rent ekonomiskt. Fordonen behöver kanske inte ens ägas av staden. Redan idag finns ju bilpooler där folk upplåter sin egen bil för andra.
På så sätt skulle självkörande bilar också kunna leda till att det fanns färre fordon i staden, som istället rullade desto mer.
– Idag används en svensk bil i snitt 48 minuter per dygn. Det är ganska lite för en så dyr och tekniskt avancerad historia. Det handlar också om resursutnyttjande. Får man dem att rulla mer tar de mindre plats på parkeringar och i staden i stort.
Att Göteborg är första stad ut i försöken med självkörande bilar ser han främst som ett privilegium. Men han ser också risker.
– Om man låter bilindustrin styra och bara åker med, kan det hända att det styr åt ett håll som man inte vill, med mer biltrafik. Det är ju inte det som Göteborgs Stad ute efter med detta, utan mer plats i staden. Därför är det viktigt att staden driver egna agendor.
Kollektivtrafik hela vägen hem.
