Hur kan personalen förbättra kvalitén på verksamheten i förskolan utan att man avsätter extra tid? Det har tre förskollärare, verksamma i Örgryte, skrivit en bok om. Den baserar sig på erfarenheter från deras egen stadsdel, och kom ut i dagarna.

Det började redan för sex år sedan, när förskollärarna Monica Nylund, Cecilia Sandback och Barbro Wilhelmsson blev erbjudna en utbildning vid Göteborgs universitet, en kurs i aktionsforskning, ett systematiskt sätt att ständigt utveckla den egna verksamheten.

I kursen ingick också att göra ett praktiskt arbete.

– Vi valde att jobba med barns delaktighet och inflytande, på vår egen arbetsplats, berättar Cecilia Sandback.

Reste runt och talade

Deras lärare, professor Karin Rönnerman gillade deras projekt så mycket att hon bjöd in dem som medtalare på sina föredrag runt om i Sverige.

På hemmaplan fick de tre kollegorna gehör från sina rektorer att införa metoden på fem förskolor i Örgryte. Redan innan fanns det vidareutbildningstid inlagt i schemat, så att en från varje arbetslag kunde gå iväg ett två timmar varje måndag.

– Den tiden fick vi nu använda för att träffa kollegor från de andra förskolorna och diskutera vår forskning. Vi tre har fungerat som handledare och träffarna har varit som en motor i vårt utvecklingsarbete.

Personalen observerar sin egen verksamhet

Hur går det till då? Jo, arbetslaget väljer tillsammans ut ett område i den egna verksamheten som de gemensamt vill förbättra under läsåret.

– Till exempel: Hur kan vi förbättra av- och påklädningssituationen i hallen?

Sedan observerar de hur det går till idag och tänker ut nya, tänkbara arbetssätt. Nästa steg är att pröva ett, göra en aktion, samtidigt som de noga observerar vad som händer. Och så reflekterar de över vad de upplevt, både enskilt och i grupp. Erfarenheten ska också dokumenteras i skrift.

– Man kanske kommer fram till att det behövs hjälpmedel; skohorn, pallar så barnen når sina grejer. Eller avsätta tid så att de hinner försöka själva i sin egen takt. Det kanske låter självklart, men när man har många barn glömmer man ofta bort sådana här saker, säger Cecilia Sandback.

Stipendier gav dem tid

Det var Karin Rönnerman som till slut föreslog att de skulle skriva en bok om sina erfarenheter från handledningsgrupperna. Tid fick de tack vare stipendier från Stiftelsen SAF och Ulla-Bitta Bruuns minnesfond. I dagarna kom den ut: Aktionsforskning i förskolan – trots att schemat är fullt, och kan köpas från Lärarförbundets förlag.

– Den vänder sig till pedagoger, rektorer och folk med utvecklingsuppdrag inom förskola och skola, men även till lärarstudenter, och pedagoger som vill bli handledare.