Förbättrar kommunikationen. På Kvibergsnässkolan används sedan ett par år en ny metod med pekkartor för att kommunicera med de barn som saknar ett talspråk. Lärarna agerar som förebilder för eleverna och arbetet har resulterat i både gladare elever och en lugnare skolmiljö.
Göra sig förstådd med bilder är i sig inget nytt. Det har eleverna på Kvibergsnässkolan, som är en träningsskola för barn med autism, gjort sedan länge. Det nya med den pekpratsmetod som delvis utvecklats i Göteborg är att även pedagogerna använder bilderna när de pratar.
− Barnen är vana att använda bilder i sin vardag. Men det vi upptäckte var att de vuxna inte var aktiva i kommunikationen på samma sätt. När vi också pekpratar är vi förebilder i det, säger Carina Rådenmark på Kvibergsnässkolan som har varit med och tagit fram metoden.
Metoden utvecklades inom projektet Kompis – Kommunikation genom pekprat i skolan. Då hade en variant av den redan provats inom ett annat projekt, som riktade sig till föräldrar.
− När vi ville börja använda pekprat i skolan startade vi med att titta på miljön i skolan. Vad har vi för aktiviteter? Vad är det för ord vi använder? Utifrån det byggde vi sedan upp kartorna, säger Carina Rådenmark.
Viktigt att ha roligt
Kartorna är numera samlade i sjutton olika pekkartböcker, på teman som har med skoldagen att göra. En bok handlar om utevistelse, en annan om att gå till simskolan. Det finns också böcker som underlättar kommunikationen i samband med toalettbesök och måltider.
− I alla böcker finns baskartan med bilder för ord som vi använder ofta. Det kan vara sådant som att ”berätta”, ”du får vänta” och ”vill du fråga om något?”. En sak som är jätteviktig är att vi har roligt och skojar, att kartorna också har ord för det, säger Carina Rådenmark.
Utöver baskartan finns olika situationskartor, som mer specifikt är relaterade till bokens tema.
− I pekkartboken ”korridoren” finns ord som vi kan behöva prata om när vi är där. Till exempel ord som handlar om vädret, om det är sol, varmt, kallt eller blött. Det kan vara ord för att ta på eller av sig kläderna och hej och hej då, säger Carina Rådenmark.
”Ett språk de inte hade förut”
Hon konstaterar att arbetet med pekkartböckerna har haft många fördelar.
− Bilderna har gett eleverna ett språk de inte hade förut. Vi har en helt annan kommunikation än tidigare, säger hon och fortsätter:
− När man har autism och inte kan förmedla sådant som att man har ont eller är ledsen, leder det till frustration och stress. Vi har fått mycket lugnare och gladare elever, och även en lugnare och tryggare skolmiljö nu när eleverna känner att de har ett sätt att förmedla sig på.
