Pernilla och Beata gjorde skillnad i Hjällbo. En barngrupp utan stabilitet vändes på några månader till en avdelning med gruppkänsla, trygghet och glädje. Pedagogerna Pernilla och Beata lånades in från en annan förskola för att hjälpa till att göra skillnad för barn i ett utsatt område.

− Jag tycker att det är värdefulla dagar, jag utvecklas och lär mig nytt. Jag ångrar inte en dag att jag flyttat hit, säger Beata.

Det är stor skillnad mellan olika förskolor inom Göteborgs Stad och i de östra delarna saknas många barnskötare och förskollärare. I vintras var det kris i en av rektor Linda Edmans förskolor. Efter en period med många sjukskrivningar och en avdelning utan kontinuitet för barnen skickade hon en fråga till sina rektorskollegor. Finns det personal som skulle vilja hjälpa till på en förskola i Hjällbo under sex månader?

Pernilla Bergendorff, barnskötare, och Beata Spitza, förskollärare, blev nyfikna på utmaningen, dels för att utvecklas själva, dels för att få tillfälle att arbeta med språkutveckling och göra skillnad.

− Jag trodde det skulle vara svårt att flytta eftersom jag varit länge på samma förskola, men märkte snabbt att det var lätt när viljan finns. Man ställer om sig fort, säger Pernilla.

Utmaningar och glädje

När Beata och Pernilla kom till barngruppen i Hjällbo möttes de av aktiva 3-6-åringar som inte var vana vid rutiner och stabilitet på förskolan. Nästan alla har ett annat modersmål än svenska.

− Det var en omställning! Barnen visste inte vad som förväntades av dem. De lekte inte mycket med varandra och det fanns ingen riktig gruppkänsla, berättar Beata.

Pedagogerna fick börja med att bygga upp grundrutiner och sätta gränser.

− Vi började jobba i mindre grupper och gjorde om miljöerna för att få barnen att bli mer självgående. Vi såg skillnad redan efter 2-3 månader. Med tydlig struktur vet barnen vad de ska göra under dagen och blir mer självständiga, säger Pernilla.

Pedagogerna har nått sitt mål. Det har blivit lugnare och mer glädje i gruppen. Barnen har utvecklat språket. Det är färre konflikter, de har respekt för varandra, hjälps åt och leker.

Kompetensutveckling att prova andra miljöer

Beata och Pernilla jobbar som de alltid gjort. Det handlar om att skapa relationer och vara nära. Båda har en utbildning i språkutveckling som de haft stor nytta av i sitt uppdrag.

− Det handlar också om synsätt, att utgå ifrån att barn kan och att vi ska följa barnen och visa gränser, säger Pernilla. Kompetensen att klara det finns inte i alla förskolor idag.

Överenskommelsen var att Pernilla och Beata skulle stanna i Hjällbo i sex månader. Nu har de beslutat sig för att stanna minst ett år till för att ge barnen kontinuitet. Båda kan sedan tänka sig att flytta vidare till en annan förskola.

Skillnaden i arbetet kan vara stor

Linda Edman, rektor, tror att större rörlighet mellan förskolorna i staden ger en större jämlikhet.

− En pedagog från vår förskola är i utbyte utlånad till Beata och Pernillas förskola. Alla tre pedagogerna utvecklas i ett nytt sammanhang och får värdefulla insikter.

Skillnaden i arbetet som pedagog kan vara stor mellan olika områden.

−  Det är lätt att bli hemmablind. Till exempel kan vi i vårt område uppleva att ett barn har goda kunskaper i svenska, men vid ett språktest visar det sig att nivån är under snittet i landet. Det är bra att få perspektiv från olika områden, då kan vi göra ett bättre arbete. Kompetensutveckling för den enskilde ger större jämlikhet för barnen, avslutar Linda.