Vårt Göteborg samlade tre göteborgare med utländsk bakgrund för att ta del av deras tankar inför höstens val. Alla tre tycker det är viktigt att rösta i sitt nya hemland – ändå är det bara en av dem som lagt sin röst i valurnan i ett riksdagsval.

Fatma Uslu, 28 år, bor i Tuve, studerar och är på fritiden aktiv i stödföreningen turkiska kvinnor. Kom till Sverige från Turkiet som 20-åring på grund av kärleken.

Michael Haile, 42 år, bor i Gårdsten och arbetar som tolk och översättare. Är engagerad i eritreanska föräldraföreningen. Kom till Sverige som flykting från Eritrea som 20-åring.

Vaman, 22, bor i Hjällbo, men studerar i Uppsala. Kom till Sverige som flykting när hon var 14 år.

Varför röstar så få invandrare?
Hur är det med demokrati och allmänna val i era gamla hemländer?
Vaman: – När vi kom hit var det ju Saddam Hussein som styrde i Irak. Det fanns ingen demokrati alls då, men nu är det annorlunda.
Michael: – Eritrea var annekterat av Etiopien när jag växte upp. Vi hade inga rättigheter, fick inte rösta och inte ens tala vårt eget språk. Jag krigade för friheten i fem år, sedan flydde jag hit. Idag är Eritrea självständigt och jag har hopp om demokrati.
Fatma: – Turkiet har ju demokrati, med allmänna val och ett parlament. Faktum är att kvinnor fick rösträtt väldigt tidigt.
Varför det så få invandrare som väljer att rösta, tror ni?
Michael: – Segregationen spelar en stor roll. Finns det bara invandrare där man bor och man mest träffar landsmän och pratar om hemlandet, då känns det inte så angeläget att rösta.
Fatma: – Det kan också bero på att man bara får information inför valet, det blir för mycket fakta på en gång. Det borde vara en lång process.
Vaman: – Många har varit här länge, men vill inte integrera sig. Då bryr man sig inte om att rösta heller.
Michael: – Glöm inte att de flesta invandrare har kommit hit på grund av politik. De är skeptiska och rädda att bli lurade. En del är också trötta på politik.
Har ni själva röstat?
Fatma: – Jag var valinformatör i förra valet, men röstade inte i riksdagsvalet eftersom jag inte är svensk medborgare. Däremot röstade jag i kommunvalet. Jag vill vara med och påverka.
Michael: – Nej, jag har inte röstat någon gång i Sverige, bara i folkomröstningen om EU och när vi röstade om euron. Det angick mig direkt. Förra valet var jag nära att rösta, men så gick jag på valmöte. När jag hörde politikerna skryta undrade jag var jag hamnat. De lovade saker som de kommer att bryta.
Vaman: – Ja, jag var 18 år vid förra valet. Jag diskuterade med min familj och röstade på det parti som de sa var bra för invandrare. Den här gången kanske jag röstar annorlunda. Jag vill att invandrarna ska komma in samhället, inte sitta hemma och få betalt ändå, eller jobba svart. Jag vill rösta på ett parti som tvingar folk att jobba.
Vaman säger det sista med glimten i ögat och tillägger att jobb är viktigare än bidrag. Hennes resonemang provocerar ändå de övriga.
– Det är inte så enkelt att få ett jobb, säger Fatma. Jag utbildade mig i marknadsföring här i Sverige och sökte arbete i två år utan att få något. Jag känner också akademiker som inte fått jobb på grund av sitt utländska efternamn.
De är eniga om att det är viktigt att rösta i det nya hemlandet. Michael har bestämt sig för att rösta i höstens val. Hans förening har fått bidrag för att informera om valet och han vill vara en god förebild. Vaman vill också påverka andra att rösta, bland annat äldre släktingar. Fatma vill att fler invandrare ska engagera sig i samhället och sluta att vara passiva.
Men, vad skulle få fler invandrare att rösta?
Fatma: – De måste informera tidigt om vilka rättigheter man har i Sverige. Kanske inte på Sfi, men på Sas-nivå. Varför inte bjuda in politiker dit?
Michael: – Integration är viktigt för att invandrare ska rösta, men att ha kunskap om svenska samhället ska också ligga i invandrarens eget intresse. Att svenskar lär om invandrare är lika viktigt.
Alla tre har negativa erfarenheter av att lyssna på politiker. Michael påpekar att det inte är trovärdigt att de bara visar sig i förorterna månaderna före valet.
Fatma: – Jag behärskar svenska bra, tycker jag. Men, det här nya sättet att prata på som politiker har är ändå svårt att förstå. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men de talar som om de var på en konferens. De borde prata som folk.
Vaman: – Förra valet kom politikerna till gymnasiet. De skulle prata med oss elever, men de använde sitt politiska språk. Många av mina kompisar slutade lyssna eftersom de inte förstod vad politikerna pratade om.
Michael: – Jag blev besviken över att de vid förra valet bara skickade invandrarpolitiker till oss. Det är fel taktik, skicka svenska politiker för att träffa oss istället!
Är det svårt att förstå sig på svensk partipolitik om man inte vuxit upp här?
Alla: – Ja!
Michael: – Jag har varit svensk medborgare i många år, men jag hittar ingen tydlig ideologi i något av partiernas program. Många invandrare tänker mycket på ideologier och är väldigt pålästa om detta.
Vaman: – Jag ska rösta, men har svårt att hitta ett parti som jag vill rösta på.
Fatma: – Man får ändå försöka hitta det som man gillar bäst.
Monica Rossing

Fotnot: Sfi står för Svenska för invandrare, Sas betyder Svenska som andraspråk och läses efter Sfi.