Fortsatt stort behov av familjehem. Trots att många anmält sitt intresse är behovet av familjer som kan ta emot ensamkommande flyktingbarn fortfarande stort. Men det finns också barn som vuxit upp i Sverige som behöver ett familjehem. En grupp som kommit lite i skymundan.

I samband med den mest akuta flyktingkrisen i höstas var det ett stort antal familjer som anmälde sitt intresse för att ta emot ensamkommande barn i sina hem.

− Många såg vad som hände i världen och ville ställa upp, och det är vi väldigt tacksamma för! Men de andra barnen kom lite i skymundan, de som vuxit upp i Sverige men som av olika anledningar inte kan bo hos sina föräldrar, säger Kerstin Almgren, enhetschef på familjehemsenheten i Majorna-Linné.

− När det gäller de barnen har vi fått färre intresseanmälningar än vanligt, fortsätter hon.

Några hundra nya familjer behövs
För att uppmärksamma det fortsatta behovet av familjehem för både ensamkommande och andra barn startar stadens familjehemsenheter nu en annonskampanj. Uppskattningsvis behövs ett par hundra familjer som kan ta emot ensamkommande och ytterligare ett 70-tal familjer till andra barn.

− Det är svårt att säga exakt hur många, eftersom prognoserna för flyktingströmmar är mycket osäkra. Det vi vet är att fler familjer kommer att behövas, säger Kerstin Almgren.

Under den mest hektiska perioden i höstas tog staden fram ungefär 700 nya familjehemsplatser, varav hälften i familjer som barnen hade någon form av anknytning till. Det ökade trycket gjort att familjehemsenheterna hade svårt att hinna utreda familjerna i samma takt som vanligt, något som har uppmärksammats i flera medier.

En första skyddsbedömning av socialtjänsten genomfördes alltid, men ibland kunde själva familjehemsutredningen dröja i flera månader.

Fördubblad personalsstyrka
Nu tycker Kerstin Almgren att de börjar komma i kapp.

− Vi har anställt ny personal och fortsätter att rekrytera. Hos oss i Majorna-Linné handlar det om en fördubblad personalstyrka. Det är på ungefär samma sätt över hela staden, säger hon.

I takt med att familjehemmen har utretts har ett 50-tal av de ensamkommande barnen fått byta familj.

− Vi befann oss i en krissituation och det var många barn som inte ens hade tak över huvudet. Det fanns inte alltid tid att göra en bra matchning mellan barnets behov och familjehemmets resurser, säger Kerstin Almgren.

Många ville hjälpa
Normalt är det betydligt färre barn som behöver omplaceras.

− I den bästa av världar ska det inte vara några alls. Vi har lärt oss att det inte lönar sig så mycket att skynda på processen. Å andra sidan vet jag inte vad vi skulle gjort annorlunda. Det var så många som ville hjälpa och så många som behövde hjälp, säger Kerstin Almgren.

Snart kommer en översyn av familjehemsvården i Göteborgs Stad att dras igång.

− Det är en organisation som har sett ut så här i många år. Under tiden har mycket hänt inom verksamheten. Den har vuxit och större fokus ligger på ensamkommande barn än tidigare. I dag har vi fler ensamkommande än vad vi har ”vanliga” placeringar, säger Kerstin Almgren.

Familjehem kan se ut på olika sätt
Hon säger att några saker kan vara bra att tänka på innan man anmäler sitt intresse för att bli familjehem.

− Man ska ha ett resursöverskott av tid och engagemang som kan komma det familjehemsplacerade barnet till del. En bra boendesituation och ett stabilt nätverk med vänner, släkt och grannar som kan ge stöd är också värdefullt, säger Kerstin Almgren.

Ibland handlar det om att ta emot ett litet barn som kommer vara familjehemsplacerat under hela sin uppväxt. Särskilt när det gäller de barn som har sina vårdnadshavare i Sverige.

− Barnen ska få komma till familjer som ser ut som familjer gör i dag. Det vill säga på många olika sätt. Man kan vara ensamstående, yngre eller äldre, ha egna barn eller inte, säger hon.

”Det viktiga är mognad”
Ensamkommande är ofta i tonåren och behöver i de flesta fall ett nytt hem under några år.

− Ett aktivt par som närmar sig pensionsåldern, kanske med utflyttade barn och ett stort hus, kan vara minst lika bra som en barnfamilj. Vi har en 15-åring som är placerad hos en 28-åring. Det viktiga är mognad och att man förstått vad uppdraget innebär, säger Kerstin Almgren.

Av de familjer som anmält intresse är det många som faller ifrån under utredningsprocessen. Ibland handlar det om felaktiga förväntningar.

− Vi har flera olika typer av uppdrag som innebär olika stort åtagande. Några väljer att bli kontaktfamilj i stället. Då tar man hand om ett barn en eller ett par helger i månaden. Sådana familjer har vi också stort behov av, säger Kerstin Almgren.