Demens är en av våra vanligaste folksjukdomar. Det är också en sjukdom som drabbar de anhöriga hårt. De känner sorg över att ha förlorat en person och skuld över att inte kunna ta hand om honom eller henne. ” början kändes det fruktansvärt att behöva lämna farmor till det sista boendet”, säger Elsy Norén. Demens är en av våra vanligaste folksjukdomar. Det är också en sjukdom som drabbar de anhöriga hårt. De känner sorg över att ha förlorat en person och skuld över att inte kunna ta hand om honom eller henne. – I början kändes det fruktansvärt att behöva lämna farmor till det sista boendet, säger Elsy Norén.
När demensen sprider sig i kroppen förändrar den personligheten. Detta till stor sorg för de anhöriga, som varje dag förlorar en bit av sina nära och kära till sjukdomen. För än så länge finns inget botemedel mot demens, bara bromsmediciner. Håller skicklig fasad Elsy Noréns svärmor Greta bor på demensavdelningen på Uggledalens äldreboende i Billdal. Elsy berättar om att hon först inte upptäckte ”farmors” sjukdom. – Från början visste jag ingenting om demens. Jag brukade handla och göra ärenden åt farmor. Naturligtvis märkte vi att hon blev mer och mer glömsk. Ändå dröjde det säkert två år innan jag förstod att hon var dement. När en äldre person uppvisar påtagliga minnesproblem eller det finns andra misstankar om demens, bör man söka läkare för att ta reda på orsaken. Ofta håller de dementa upp en skicklig fasad utåt som kan vara svår att genomskåda. Efter ett fall med bruten höftled hamnade Elsys svärmor på Toftaåsens äldreboende för en demensutredning. – Efter operationen blev hon mycket sämre och jag insåg att vi inte skulle kunna ta hand om henne själva. Jag förklarade detta och ställde önskemålet att hon skulle få komma till Uggledalshemmet. Sedan gick jag hem och grät. Det sista boendet Efter en lång utredning och ytterligare väntan därefter, fick Elsy beskedet att hennes svärmor skulle få komma till Uggledalen som har tolv platser på sin demensavdelning. I dagens krassa verklighet innebär detta att en plats blir ledig först när någon har avlidit. – Det kändes fruktansvärt i början. Jag var så ledsen över att behöva lämna farmor till det sista boendet. Själv förstår hon inte var hon är någonstans. Elsy och hennes familj fick först komma och titta på boendet och prata med personalen. – Personalen är fantastisk! När vi kom med farmor och skulle flytta in, hade hela avdelningen avstannat. Alla skulle hälsa Greta Norén välkommen. Då kändes det för första gången bra inombords. Ett ok släppte Nästa dag ringer det från avdelningen hem till Elsy. – Hjärtat åkte upp i halsgropen med en gång. Men de ville bara tala om att allt gick jättebra med farmor. Jag glömmer aldrig den känslan. Det var ett ok som släppte från mina axlar. Jag behövde inte längre ha dåligt samvete. I dag har Elsys svärmor det bra på Uggledalens äldreboende. Tack vare näringsdryck har hon gått upp de kilon som försvann efter höftledsoperationen och ser enligt Elsy friskare ut. En harmonisk måltidsmiljö i lugn samvaro har stor betydelse för aptit och viktuppgång. – Jag vill ge en eloge till personalen som verkligen är fantastisk, alltid glada och trevliga när man än kommer. Jag känner att vi har gjort det bästa vi kan för farmor och det känns bra. Johan Twedberg Demens i dikten Redan år 1605 skrev William Shakespeare om den gamle kung Lear, som förmodligen var dement: ”Ack, låt bli att hånas! Jag är en gammal svag och barnslig man på över åttio år, precis på timmen. Uppriktigt sagt, så tror jag inte att jag är riktigt klok. Jag borde känna dig och mannen där, men jag är tveksam, för jag anar inte vad detta är för ställe. Hur jag grubblar, så vet jag inte vad det är för kläder som jag fått på mig, eller var jag sov i natt.” Kung Lear, akt IV:7 (svensk översättning: C.A. Hagberg, reviderad 1973 av Sven Collberg)
