Hamnade rätt av en tillfällighet. Slumpen och ett fyraveckors sommarvikariat - det var starten för 47 års anställning inom socialtjänsten. Här berättar Anne-Marie Frykberg om sitt arbete och hur det har förändrats genom åren. Och vad ska hon göra i sommar när hon går i pension?

Anne-Marie Frykberg arbetar som utredningsassistent i socialförvaltning Nordost, ekonomiskt bistånd. Hon tar emot ansökningar om försörjningsstöd, handlägger och fattar beslut. Arbetet innebär också mycket kontakt med olika aktörer och genomförare samt telefonkontakt med klienterna.

Ger stöd att komma ut i försörjning eller aktiviteter

– I socialförvaltningen Nordost har vi mycket att erbjuda den som saknar försörjning. När en arbetsför person har fått en sysselsättning och berättar att den kommer att klara sig på egen hand, då är det glädje, säger Anne-Marie.

I stadsområdet är det också många som inte är arbetsföra, till exempel på grund av sjukdom eller ohälsa. Det är en sorglig del av jobbet tycker Anne-Marie. Då kan hon i stället stötta dem till någon av de öppna verksamheter som hälsotek och mötesplatser för att de ska komma hemifrån och träffa andra för att inte bli isolerade.

Hjällboandan – här hjälps alla åt

Genom åren har Anne-Marie haft titlar som kontorist, byråsekreterare, utredningsassistent och kanslist, men grunden i arbetet har varit den samma.

– Jag hamnade rätt av en tillfällighet och har trivts bra i alla år. Vid ett par tillfällen har jag funderat på att utbilda mig till socionom för att sedan arbeta vidare i förvaltningen, men jag har aldrig haft tankar på att lämna helt. Jag har haft fantastiska kollegor under alla år och arbetsplatsen har genomsyrats av ”Hjällboandan”.

Det som är karaktäristiskt för Hjällboandan enligt Anne-Marie är att alla ställer upp för varandra och att man hjälps åt, oavsett vilken titel man har. Det kan vara särskilt viktigt i en verksamhet som socialtjänsten.

– En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig är att ta en sak i taget, ställa frågor och att inte känna sig dum när man inte vet. Det är ett komplext yrke och det tar ett tag att skolas in, men jag har aldrig ångrat mig.

Behövs mer tid för socialt arbete

När Anne-Marie tänker tillbaka på sina år inom socialtjänsten är det en hel del som har ändrats.

– I början skrev jag ut underlag till politikerna på skrivmaskin och om jag skrev fel fick jag ändra manuellt på varje papper. Det känns väldigt förlegat och det administrativa är mycket enklare numera. Men å andra sidan är det är mer administration idag.

– När jag började fanns det mer tid för det sociala arbetet. Den personliga kontakten med klienterna var en viktig del av jobbet och skedde tätare än idag.

Samtidigt håller det på att vända menar Anne-Marie. Tanken med att införa automatisering av försörjningsstödet är att handläggarna ska kunna ägna sig mer åt socialt arbete och öka besöksfrekvensen.

– Jag befarar att det kan ta lång tid innan vi når dit fullt ut. Men tanken är god och på sikt det kan bli toppenbra när det finns mer tid för att träffa klienterna.

Går i pension efter 47 år

I juni slutar Anne-Marie och går i pension efter drygt 47 år. Vad väntar då?

– Först ska jag ha semester tre veckor och sedan går jag in som timanställd sommarvikarie. Jag är tillbaka där jag började, avslutar Anne-Marie med ett skratt.