Unga tjejer berättar i ny studie. För att kunna hjälpa unga att komma ur sitt cannabismissbruk måste varje person få stöd utifrån sitt sammanhang. För drogerna är sällan det enda problemet. Mattias Gullbergs intervjustudie är en av flera som presenteras för professionella och beslutsfattare på ett seminarium under onsdagen.

– Många av tjejerna hade ångest redan innan. Cannabisen höll undan den ett tag, men sedan kommer ångesten tillbaka och då gör drogerna att det blir svårare att ta tag i livets svårigheter, säger Mattias Gullberg, socionom och behandlare på öppenvårdsmottagningen Mini-Maria på Hisingen.

En känsla av att allt är krångligt och svårt att reda i – skolan, relationer till familj, vänner och partners. Och samtidigt en oförmåga att ta tag i det, för att suget att istället dala ner i cannabisruset är för starkt. Det är en erfarenhet som merparten av de elva tjejerna i Mattias Gullbergs studie berättar om.

Som behandlare involverar Mattias Gullberg och hans kollegor alltid ungdomens nätverk, i form av bland annat föräldrar och skola. Det är nödvändigt för att få till förändringar.

– Ofta går det inte att göra något utan nätverket. För en ungdom har inte ett bekymmer, de har flera.

Fokus på unga tjejer
För att få djupare kunskap om drogernas roll i ungas liv och vad som kan hjälpa dem att sluta har Mattias Gullberg intervjuat tjejer med långvarigt cannabismissbruk bakom sig.

– Många andra studier bygger på killar, för det är mest de som kommer till mottagningarna. Så vi behöver lära oss mer om tjejer. Samtidigt tror jag inte att det är så väsensstor skillnad mellan könen.

Något som återkom i intervjupersonernas berättelser var att missbruket kändes ganska okomplicerat i början. Problemen kom med tiden, när det uppstod situationer i livet som krävde att de tog eget ansvar, men som de inte klarade av.

– När man är pårökt är det gött, då chillar man mest. Men det är inte bra i mellanlägena. Om man har det så i tre-fyra år och inget har hänt, då går det upp för en del att så kan jag inte ha det i resten av livet. Så var det för de här tjejerna.
Insikten ledde för många till en personlig kris, som väckte viljan att sluta.

– Det blev sammanbrott på något sätt. Sedan började förändringen. Men det gick långsamt, för en del tog det flera år att sluta.

Tidigt stöd för att förebygga
Flera av tjejerna beskriver att de har bett om hjälp tidigare i livet men inte fått det stöd som de behövt. Det kunde bland annat handla om koncentrationssvårigheter, nedstämdhet eller ångest.

– Skolan är asviktig. Hade de fått stödinsatser utifrån sina behov, som inte var så avancerade, så hade de kanske haft lite bättre självförtroende och inte behövt söka sig på avvägar.

Mattias Gullbergs studie presenteras under ett seminarium i Göteborg onsdagen 6 maj. Där deltar politiker och chefer samt professionella inom hälso- och sjukvård, polis, elevhälsa och idéburna organisationer i Västra Götaland.