"Var och en har ett eget språk". Flera forskningsprojekt pågår just nu på Vidbo och Lindhults boende för personer med dövblindhet.  Övergripande stödpedagogen Elin Wahlqvist är en av dem som gör det möjligt.

Måltiderna är guldkanten i vardagen, Elin Wahlqvist rör i blomkålssoppan som ska serveras vid den gemensamma middagen klockan 16. Foto: Ninni Jonsson

Få har diagnosen dövblind, Vidbo och Lindhult som ligger strax intill varandra i östra Göteborg är de enda boenden som finns för målgruppen i Västra Götaland.

Sedan Lindhult öppnades för 25 år sedan lever här i stort sett samma personer med något undantag. Det finns sex lägenheter och ett 15-tal ingår i personalen, som är på plats dygnet runt.

– Personer med dövblindhet är ingen homogen grupp och alla här har också andra typer av funktionsnedsättningar, säger Elin Wahlqvist.

Gruppen har starkt begränsade möjligheter till kommunikation och socialt samspel. Det innebär en stor variation av stöd och att var och en har ett eget språk med individuella uttryck.

Guldkant i vardagen

Från köket kommer en doft av blomkålssoppan som står på spisen, i utrymmet som är ett kombinerat allrum samsas personal och boende. Det pågår en lågmäld aktivitet i väntan på att den gemensamma middagen ska serveras klockan 16.

Just måltiderna är viktiga, Elin Wahlqvist kallar dem för guldkanten i vardagen där doft och smak tillsamman med det taktila – att ta på och känna – är i fokus.

– Middagen skapar en känsla av sammanhang och delaktighet, säger hon.

Kommunicerar genom beröring

För att kunna ge de boende rätt stöd använder man sig av video. Alla har en Ipad med presentationsfilmer som visar hur kommunikationen går till för var och en med uttryck och tecken där kroppsspråk och mimik ingår. Varje person har ett ordförrådslexikon med speciella tecken för sig själva och sitt namn.

Kommunikationen med de boende bygger i första hand på beröring, exempelvis genom det taktila teckenspråket. Det innebär att den dövblinda läser tecknen med händerna och använder teckenspråk tillbaka.

För att uttrycka känslor och sinnesstämningar kan det kompletteras med socialhaptisk kommunikation som går ut på att man visar eller målar olika typer av signaler på ryggen.

Ett detektivarbete att tolka

Utmaningen ligger i att tolka och förstå vad de boende vill förmedla, framför allt används metodverktyget videoanalys. Elin Wahlqvist beskriver det som ett detektivarbete där hon finns med och stöttar övriga i personalen.

När en av de boende började bita sig i handen kunde de tillsammans använda olika verktyg för att tyda beteendet.

Utemiljön är viktig och stor vikt läggs på intryck och dofter, här är Elin Wahlqvist i växthuset där vindruvorna just har skördats.

– Vi såg att det var ett uttryck för starka känslor, både glädje och något som är spännande, säger Elin Wahlqvist.

Arbetet på boendet ger avtryck både inom forskning och olika nätverk, Elin Wahlqvist är med i nordiska nätverket Kommunikativa Relationer som uppmärksammar dövblind pedagogik och som träffas tre gånger om året. I början av december är det Sveriges tur och besöket äger rum i Göteborg.

Hoppas kunna förbättra vardagslivet

Boendet ingår också i två forskningsprojekt som leds av Emil Holmer, som forskar inom språk, kognition och kommunikation vid Linköpings universitet. Studierna handlar om förbättrad kommunikation för personer med det som kallas medfödd dövblindhet.

– Det finns överlag ganska lite kunskap om personer med dövblindhet, men om just medfödd dövblindhet vet vi nästan ingenting, säger Emil Holmer i en artikel på Fortes hemsida.

Forte står för Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd och är en statlig myndighet under Socialdepartementet som stöder forskningsprojektet.

Läs mer om forskningsprojektet här: En röst åt dem som varken hör eller ser