"Jag trivs bättre än jag gjort på något annat jobb". Henrik Hellman är sommarvikarie på Carl Grimbergsgatans serviceboende. Han är en av 1 400 vikarier inom funktionsstöd som ser till att ordinarie personal kan gå på semester. ”Det här är ett helt nytt yrkesområde för mig och jag trivs bättre än jag gjort på något annat jobb”, säger han.

Juli har blivit augusti och det råder ett sommarlugn i korridorerna på Carl Grimbergsgatans serviceboende. I personallägenheten tar Henrik Hellman en kaffe och berättar om jobbet som stödassistent till boendets brukare.

− De har olika typer av funktionsvariationer och mitt uppdrag är att stötta dem på bästa sätt. Målet är att brukarna ska kunna leva ett så vanligt liv som möjligt. Jag hjälper till med allt från väckning och mathandling till att vara sällskap och lugna när oron sätter in. Alla har olika behov, säger han.

Svårt att klara bemanning

Inför årets semesterperiod erbjöd förvaltningen för funktionsstöd den ordinarie personalen extra ersättning för att skjuta på sin ledighet. Orsaken var att det var svårt att få tag i semestervikarier.

− Det har jag svårt att förstå, eftersom jag själv trivs så bra. Kanske har en del en felaktig bild av vad jobbet innebär. Det hade jag. Tills för knappt ett år sedan.

Då var Henrik arbetslös. Han såg en annons från bemanningsenheten för funktionsstöd i centrum. De sökte timvikarier och en tidigare kollega som bytt bana uppmanade Henrik att testa vård− och omsorgsbranschen.

− Jag hade aldrig tänkt tanken att det kunde vara något för mig. Ända sedan jag gick ut gymnasiet har jag arbetat i transportbranschen på något vis, Volvo, lastbilschaufför, truckförare. Jag har kört allt på hjul.

På Henriks senaste jobb var han mentor för nyanställda och insåg att han tyckte om att hjälpa andra. Samtidigt sa kroppen ifrån efter åren som lastbilschaufför.

− Så när jag såg annonsen tänkte jag − varför inte? Visst var det nervöst att göra något helt annat men det tog inte lång tid förrän jag insåg att jag hade valt rätt. Det är den bästa känslan när jag märker att det jag gör får en brukare glad eller lugn. Eller när någon jag har försökt bygga en relation med plötsligt visar mig förtroende. En bra dag kan också innehålla goa stunder när vi umgås och spelar spel.

Lärt sig lyssna

Henriks mobil surrar till. Det är en brukare som vill ha hjälp och de är oftast så kommunikationen sker. Det kan vara någon som behöver hjälp med ett praktiskt moment i hemmet eller undrar om Henrik kan följa med när hen ska åka någonstans.

I september har det gått ett år sedan Henrik började som timvikarie i bemanningsenheten och det har varit ett lärorikt år.

− Det här arbetet kräver att du har stora öron och liten mun. Det går inte att bara dundra in till en brukare som kanske är introvert. Genom att lyssna, agera non−affektivt och ha tålamod har relationerna växt fram och jag har lärt mig massor om mig själv och andra.

Till hösten tar Henrik nästa steg inom sitt nya yrkesområde. Ett nytt boende öppnar i Major och han har fått fast anställning. Men han ska bara arbeta 80 procent.

− En dag i veckan ska jag plugga, en kurs inom vård och omsorg.