Långvarig behandling av barn som bevittnat våld mot mamma

1999 initierade stadsdelsförvaltningen Lundby ett forskningsprojekt om de kvinnor och barn som vistas på kvinnojourerna i Göteborg. Stadsdelsnämnden Lundby ansvarar för bidrag till frivilliga kvinnojourer i Göteborgs Stad. Projektet skulle bidra till att kunskap om barnens behov och bemötandet av barnen förbättrades.
Studien är unik i sitt slag eftersom den framförallt fokuserar på barnen till de misshandlade kvinnorna. Den består av intervjuer genomförda av erfarna barnpsykologer under åren 2000-2003. I studien ingår 50 mammor och 86 barn, varav 53 pojkar och 33 flickor.

– Tidigare har man talat om att de här barnen genomgår en ”kris” men studien visar att det egentligen handlar om ett trauma vilket kräver mer långsiktiga insatser än en kris, konstaterar Susanne Ericson, planeringsledare på stadsdelsförvaltningen Lundby.

Kjerstin Almqvist, en av de två forskarna bakom studien berättar:
– Vad vi kommit fram till är att när mamman misshandlas utsätts barnen för psykisk misshandel. Detta är intressant eftersom man i misshandelsfall ofta talar om två parter men barnen är alltså djupt involverade.

Närvarande vid misshandeln

Studien visar att en majoritet av barnen, 77 % har varit i samma rum som mamman när misshandeln pågått och hela 95 % befunnit sig i samma lägenhet. 45 % av barnen har varit direkt inblandade i det slagsmål och tumult som ägt rum i så mån att de hängt på mammans eller pappans arm eller tagit tag i någon av föräldrarna.

Sammanlagt hade 62 % av barnen blivit slagna av sin pappa vid något tillfälle och ungefär en fjärdedel har blivit utsatta för upprepat våld.

Tiden viktig faktor

Tiden är en viktig faktor för hur djupt skadade barn blir som växer upp i relationer där misshandel förekommer. Ju längre tid mamman stannar i relationen desto mer våld riskerar hon att utsättas för och barnen får desto allvarligare psykiska skador.

Studien visar också att samspelet mellan mamman och barnet också påverkas. Mer än hälften av barnen, 57 %, slog andra, framförallt som ett sätt att uppnå olika syften i olika relationer. Nästan lika många, 50 % slår sina mammor. Dessa relationsstörningar visar sig också i att en del barn blir onaturligt omhändertagande mot sin mamma, det blir med andra ord barnet som tar hand om sin förälder.

Rädda och aggressiva

Olika former av rädslor och aggression är de stora problemen som de här barnen får. De har också en benägenhet att vilja vara nära mamman hela tiden. 83 % av barnen får svårt att få kamrater eftersom de lätt blir arga och hamnar i bråk. Barn som bevittnat våld mot sin mamma utsätts också lättare för mobbing eller mobbar andra barn.

Emotionella problem som ängslan, oro och sömnsvårigheter är något som 71 % av barnen vittnar om. 56 % är hyperaktiva.

Vad har studien lett fram till som kan förbättra situationen för de här barnen?

– Det har skett förbättringar under hand som studien pågått. Den största insatsen som skett är att kommunledningen tillförde mer medel till de ideella kvinnojourerna så att de kunde anställa personal för barnens räkning.

– Den andra insatsen är att de här barnen tidigare inte hade så stora möjligheter att komma i kontakt med BUP eller få någon form av krisorientering eller bedömning när de var på jouren. Nu har vi tillsatt två psykologkonsulter på jourerna som både kan ha kontakt med mammorna och barnen och kan fungera som konsulter till personalen.

– I maj ska vi dessutom påbörja ett pedagogiskt program med terapeutiska effekter i form av en gruppverksamhet för barn som har bevittnat våld, säger Susanne Ericson.

De förbättringsområden som forskarna Kjerstin Almqvist och Anders Broberg skriver om i studien är politiska frågor. De krav forskarna ställer är att:
– alla barn som kommer in till kvinnojourerna borde få en kvalificerad bedömning och behandling,
– att man i framtiden bör fokusera på samspelsproblematiken mellan mamma och barn som inte försvinner för att den misshandlande pappan är ur bilden
– och att man gör något åt lagstiftningen som säger att vid gemensam vårdnad av ett barn måste båda föräldrarna ge sitt tillstånd till att barnet får behandling.

Forskarna vill också att tiden på kvinnojourerna kortas och att samhällets ansvar för misshandlade kvinnor och barn måste stärkas.

– Hur man ska förbättra situationen för barn som bevittnat våld mot sin mamma är också en fråga för olika myndigheter, en del för socialtjänsten, en del för hälso- och sjukvården, säger Susanne Ericson.

Varför har man inte uppmärksammat den här problematiken tidigare?

Ibland är det mest uppenbara det vi värjer oss mot, säger Anders Broberg.
Det finns också aktiva hinder från båda föräldrarna att misshandeln ska bli känd eftersom misshandel är något skambelagt, säger Kjerstin Almqvist.

Katarina Björkgren på frivilliga Kvinnojouren i Göteborg skulle vilja att det byggdes upp en organisation med barnpsykologer knutna till kvinnojourernas verksamhet.

Carina Stridh på kommunala Kriscentrum för kvinnor vill att det ska utvecklas särskilda behandlingsmetoder mot barn.

– Alla som jobbar på kvinnojourer vet att barn som vuxit upp under sådana här omständigheter får bestående men. 1983 bodde ett par flickor hos oss som nu kommer igen när de är vuxna och alltså är misshandlade av sina män. Samma år tog vi också hand om en pojke som idag är vuxen och vars nuvarande fru och barn bor hos oss, säger Carina Stridh.

En handlingsplan ska tas fram per stadsdel för hur man ska jobba med att kunna se signaler hos barnen tidigare.

Toppen på ett isberg

Hur många barn i Göteborg som totalt bevittnar våld mot sin mamma finns inga siffror på.
– Man bedömer att det finns ett jättestort mörkertal. Skillnaden mellan anmälda brott och förekomsten av våld är ganska stor, säger Susanne Ericson, planeringsledare på stadsdelsförvaltningen Lundby.
– I Göteborg anmäler cirka 1.500 kvinnor att de blivit misshandlade varje år. Drygt 400 misshandelsbrott mot barn anmäls varje år i Göteborg så det är toppen på ett isberg, säger hon.