”Viktigt ta hand om sig själv”. Ett sammanhang där män som tar hand om funktionsnedsatta närstående kan och få stöd i rollen som anhörig. Det är tanken bakom Anhörigföreningen Göteborgs Erfarenhetsgrupp för män, som träffas en gång i månaden och pratar om allt från existentiella frågor till juridik.

Mats Hällqvist. Foto: Privat

– Om jag generaliserar lite grann, så finns det en föreställning om att en stark man klarar sig själv – som man förväntas man inte gråta, inte visa känslor. Det gör att många män som har sjuka eller funktionsnedsatta anhöriga blir kvar hemma med sina problem, säger Mats Hällqvist på Anhörigföreningen Göteborg.

Han håller i en samtalsgrupp för män som är anhöriga till någon med en sjukdom som innebär funktionell nedsatthet. Anhörigföreningen Göteborgs Erfarenhetsgrupp för män träffas en gång i månaden för att – tvärt emot tanken att stark man reder sig själv – prata med varandra om hur de mår, och ta stöd av varandra i den ofta utsatta situationen som anhörig.

Gruppen startade 2014, eftersom föreningen märkte att det var svårt att få män att komma på aktiviteter för anhöriga.

Tryggt sammanhang
– Det finns ett behov av att män träffas själva och kan prata om sina känslor och sin situation. Att vi bara är män kan vara en fördel för att skapa ett så tillitsfullt klimat som möjligt, säger Mats Hällqvist.

Erfarenhetsgruppens träffar har varit ett viktigt stöd också för Mats Hällqvist själv.

– Det har varit jättevärdefullt. Min fru hade alzheimer och gick bort förra året, så jag är inte i själv i en anhörigsituation längre. Men jag känner att jag kan fylla ett stort behov genom att delge mina erfarenheter till andra som är i samma situation som jag var då, säger han.

Anhöriga i fokus
På träffarna pratar deltagarna om allt möjligt – från existentiella frågor till mer handfasta diskussioner om juridik och hur man ansöker om stöd från olika instanser. Fokus ligger på de anhöriga själva, och inte deras sjuka närstående.

–  Som anhörig är det annars lätt hänt att man ramlar in på att prata om den man är anhörig till, men det är inte det gruppen är till för. Ibland kan man till exempel känna skuld och skam och känna att man inte hjälper sin närstående till hundra procent, men vi menar att det är viktigt att man tar hand om sig själv så att man är stark nog att hjälpa, säger Mats Hällqvist.