Sesamhuset är ett kunskapens hus och en brygga mellan generationer för att förebygga kulturkonflikter i det nya landet. Det är ett projekt och en resurs för hela staden. Det är ett kunskapshus som tar upp sex och samlevnad, ett folkhälsoprojekt som jobbar förebyggande mot hiv och aids och ett projekt som angriper problemet kring familjevåld och kvinnofrid.

Susanne Kronfeldt är en av fyra hälsoinformatörer i det lilla radhuset i Angered.

– Vi sitter här rent fysiskt, men vi är till för alla invandrare i hela Göteborg, säger hon.

Ungefär mitt i det lilla radhusområdet längs Fjäderharvsgatan på gångavstånd från Angereds centrum ligger Sesamhuset, tidigare en enhet med flera olika projekt och med fokus på Gunnared. I dag ett enda renodlat projekt och en resurs för hela staden. Samtidigt kan man säga att Sesamhuset står på tre ben. Det är på en och samma gång:

  • Ett kunskapshus som tar upp sex och samlevnad.
  • Ett folkhälsoprojekt som jobbar förebyggande mot hiv och aids.
  • Ett projekt som angriper problemet kring familjevåld och kvinnofrid.

Ödmjuk inställning

– Vi jobbar framförallt med att sprida kunskap, samtidigt är det viktigt att inta en ödmjuk inställning, att inte vara för pådrivande gentemot människor. Det här är frågor som måste bearbetas i ett långsiktigt perspektiv, säger Susanne Kronfeldt.

Et av syftena med Sesamhuset är söka ge invandrare tillräcklig och god information kring exempelvis sex och samlevnadsfrågor. Föräldrarna ska ges möjlighet att lättare kunna förstå det som sker i deras barns värld och våga prata om dessa frågor med sina barn. På så sätt vill man minska risken för kulturkonflikter.

– Barnen får ju lära sig om svenska värderingar och normer i skolan, den chansen har inte föräldrarna och kvinnorna har ofta lite lättare än männen att anpassa sig till sig det nya landets sedvänjor och attityder.

I arbetsgruppen jobbar förutom Susanne också Mowafak, Muna och Alem. Sammantaget representerar de fyra nationaliteter och lika många språk och kanske inte minst viktigt, båda könen.

– Vi jobbar mycket med kvinnor för sig och män för sig. Vi måste anpassa vårt arbete efter verkligheten och det finns frågor som det helt enkelt är mindre lämpligt att jag som västeuropeisk kvinna tar upp med män från andra länder.

– Däremot kan det vara helt nödvändigt att det är en kvinna som möter invandrarkvinnor, säger Susanne.

Mycket på agendan

Och även om verksamheten i dess nuvarande form inte varit igång särskilt länge så är det oerhört mycket på agendan just nu. Sesamhuset jobbar i samarbete med invandrarföreningar, man för ut information via närradion och just nu jobbas det dessutom med en TV-produktion i samarbete med Angeredsgymnasiet och olika föreningar.

Dessutom samarbetar Susanne och hennes kolleger med Bris, Barnens rätt i samhället, genom föräldraträffar och också med en så kallad dialoggrupp. Föräldraträffarna är bara till för vuxna medan det i dialoggruppen finns såväl ungdomar som mammor. Utöver det vänder sig Sesamhuset också i viss mån till kommunens personal med information och utbildning.

– Vi hinner dock inte allt, hittills har vi i huvudsak koncentrerat oss på modersmålslärare.

Vill nå ut i hela Göteborg

Men även om det knappast råder brist på arbetsuppgifter så är det samtidigt så att projektet mest är känt i nordost och då främst i Gunnared och det är inte meningen.

– Det är naturligt att det är så eftersom vi är så pass nya, vi finns i Gunnared och tidigare har ju verksamheterna inom Sesamhuset varit lokalt riktade.

– Men nu är vi en resursverksamhet för hela Göteborg och vill nå ut över hela staden. Därför kommer vi bland annat att träffa folkhälsosamordnarna i staden, säger Susanne och berättar också om ett telefonsamtal från en man nyligen:

– Han ringde privat och undrade om han och hans fru kunde få rådgivning hos oss. Det går inte, vi jobbar inte individuellt på det sättet, men vi kunde hjälpa honom genom att hänvisa honom rätt och det är också en viktig uppgift.

– Jag hoppas och tror mycket på att vårt arbete ska skapa ringar på vattnet. Att de som fått information hos oss uppskattar det och för det vidare till sina vänner, säger Susanne.

– Vi har ett sådant exempel där vi gav några unga tjejer en informationsbok (”HIV/AIDS”, översatt i huset till arabiska) och den boken ”gick sedan runt” bland deras kompisar och kom på så sätt till ännu större nytta än vi först tänkt oss.