
Den gamla Björngårdsvillan kan även representera den kamp som rasade mellan spritvänner och nykterister under 1900-talet. Skulle alkoholservering överhuvudtaget få ske i Slottsskogen, Göteborgarnas park, med tanke på vad detta förde med sig av oönskat slag. Ett slag kallades parken till och med för Slåss-skogen och inte sällan var påkförsedda parkvakter och ”bråkmakare” i luven på varandra.
Byggdes redan 1906
Björngårdsvillan uppfördes under namnet Stora Restaurangen och invigdes 23 maj 1906. Platsen som kallades Björnbacken med sina nallar var redan då ett populärt besöksmål. Det berättas att en flottist år 1905 stack in sin hand till björnarna med resultat att ett pekfinger saknades och att ett extra skyddsgaller sattes upp. De sista invånarna i ”björngrottan” avlivades 1928 och 1931.
Redan år 1904 hade ett förbud mot spritservering i parkrestaurangerna införts genom ett beslut i stadsfullmäktige. Dock kunde spisande gäster få öl eller vin till maten. Förutom Björngårdsvillan fanns i dåtidens Slottsskogen även Malmgårdsvillan eller så kallade Prippska Villan. Den flyttades från en industriutställning på Heden 1891 och placerades vid nuvarande Gräfsnäsgården. Vid Stora Dammen och nuvarande Villa Belparc låg Vinterpaviljongen (öppen vintertid), som sedan bytte namn till Vita Bandet.
Tom i tio år
Stora Restaurangen som uppfördes i en slags fornnordisk Skansenstil fick en trög start. Genom ett beslut om totalförbud för spritservering 1 april 1909 tvingades man att stänga restaurangen och huset låg tomt och övergivet i tio år innan det åter öppnades 1919. Något tillstånd för alkoholförsäljning beviljades aldrig heller av stadens myndigheter före den ödesdigra lussenatten 1951 trots flera motioner i stadsfullmäktige.
Björngårdsvillan utvecklades till ett populärt ställe för ungdom och enskilda sammanslutningar inte minst somrarna före Lisebergs öppnade 1923. Intill villan låg en Musikpaviljong som 1886 flyttats hit från Trädgårdsföreningen. Härifrån framfördes sång- och musikprogram med tidens populära artister på scenen till exempel Ernst Rolf. Björngårdsvillan var också centralplats för allsångskvällar dock med hård konkurrens från andra håll i staden. Hit kom upp till 40.000 människor för att delta i allsången.
Ruiner i elva år
Efter branden dröjde det ända till 1962 innan den Nya Björngårdsvillan i sin rumphuggna funkisstil invigdes – en verklig kontrast till det gamla kära romantiska ”träslottet”. Initiativet denna gång kom från KAN, Kristna affärsmän och Näringsidkare. Inte minst blev Nya Björngårdsvillan rikskänd genom sångprogram i TV i början på 70-talet.
Tropikhus
Nu har ”sånger från Björngårdsvillan” ersatts av allehanda främmande läten och tjatter. Tropikhuset med sina utrotningshotade tropiska djurarter har flyttat in. Och inte lär det bli något extra väsen över att det är 100 år sedan de två sista nallarna, hämtade i Helsingfors, tog björngrottan i besittning.